28 november
- Min dröm är att bli rektor
Det som vi dagligen hör om på nyheterna – utsatta områden och gängkriminalitet – har varit en del av Olofs liv. Vid femton års ålder stod han vid ett vägskäl. Hans val ledde till vår skola åren 2015-2018. Olof och jag, läraren Lena Tallberg, träffas för första gången vid Nybroplan för att prata om skoltiden.
– Jag var inte underbarnens underbarn, men jag prövade att söka in på förskollärarprogrammet direkt efter studentexamen. Kommer jag in så kommer jag in, berättar Olof.
Och det gjorde han, men vägen dit var inte alls spikrak.
– Nej, jag har en stökig bakgrund. Jag växte upp i ett så kallat utsatt område och hängde väl med fel gäng. På högstadiet fick jag ett val i samband med en rättegång: ungdomsanstalt eller fosterhemsplacering. Jag valde det senare och hamnade i Nässjö, där jag också pluggade upp betygen för att kunna söka till gymnasiet. Sen fick jag ett tips om resursgymnasium på ett möte med socialen, polisen och psykolog. Nånstans där fick han en adhd-diagnos.
Det var så Olof började på barn- och fritidsprogrammet på Magelungen gymnasium Danvikstull. Han hittade kompisar direkt, kompisar han fortfarande umgås med. Bara för ett par veckor sen åt de middag med sin före detta mentor, berättar han.
Det lilla formatet passade honom. Gymnasiet blev nåt helt annat än grundskolan i Stockholm där det var skotthål i skolmatsalens väggar.
– Ingen fixade något, på sin höjd kunde skotthålen tejpas över. Där var alltid svinkallt, droger och vapen såldes i skolan och polisen kom var och varannan dag. Jag har faktiskt vikarierat på en högstadieskola för ett tag sen, men nej, aldrig mer.
Olof föredrar att arbeta med små barn för att utvecklingen då är så snabb och så viktig. Han vill vara en manlig förebild.
– När jag började på högskolan var det 474 studenter som började på förskollärarprogrammet. Nio av dem var killar, fem hoppade av, två har tagit sin examen och så jag som har lite kvar. Men jag har tagit ett sabbatsår för att jag är skoltrött nu. Jag prövar mig fram, pluggar, jobbar både som lokalvårdare och timanställd förskollärare. Jag har sökt jobb på förskola i Narvik, men också som bergsprängare på LKAB i Kiruna.
Inte hade Olof kunnat föreställa sig att studierna skulle ske på distans när pandemin var ett faktum, ”jättekul – not!” Han gick med i studentkåren Lärarstudenter där de hade pluggrupper och lite studentliv, vilket han tror var en räddning.
Olof är nu 23 år med framtiden för sig. Det är mer än hans gamla vänner har. Några har gått bort, och senast han var på begravning var för några månader sen. Olof vill påverka, ta ansvar och samarbeta.
– Min dröm är att bli rektor.
