10 oktober

Säg det med 100 ord!

Minns ni filmen The Breakfast Club från 1985, om fem gymnasieungdomar som får kvarsittning en lördag då de i biblioteket ska reflektera över varför just de blivit kallade? Samma tema återkommer i Hur vi försvinner, Dramatens föreställning för unga (spelas oktober ut). I den ska fem ungdomar sitta i biblioteket för att skriva en essä på 1 000 ord om vilka de vill vara om 30 år? Problemet är att de är inlåsta …

Våra tvåor fick chansen att se både filmen och teatern. Därefter spelade de in teaterpoddar och skrev 100-ordsberättelser om vilka de vill vara 2052, innan de fyller 50. Det är drömmar om familj och kärlek, om att ens föräldrar ska hinna träffa sina barnbarn, om att cykla till jobbet och om att få vara med och påverka. Tacksamhet för skolan de går på uttrycks också: ”Jag mår bra och lever det bästa livet någonsin, allt tack vare gymnasiet jag gick på för 30 år sedan.” Tack! 

Även på IMA, individuella alternativet, har eleverna jobbat med 100-ordsberättelser i ämnet svenska. Där fick de mer fria tyglar, mellan öppningsfrasen ”Kvinnan klev ut genom porten” och avslutningen ”Det var en vacker eld”. Eleven Molly gick igång på detta och skapade denna fantastiska text på kort tid:

Kvinnan klev ut genom porten. Det kvicka klickandet av klarröda klackar ekade i de tomma kvarteren. Det hon bar var tungt, men det störde henne inte. Hon hade burit något mycket tyngre alldeles för länge. Han skulle få det han förtjänade. Han skulle få se att oacceptabelt beteende hade konsekvenser. Att han använt fel kvinna under alla dessa månader. Där bostäder hade gett vika för fält stannade hon. Dumpade innehållet från säcken. Allt han hade lämnat hos henne. Mest kläder, men också femhundra kronor i kontanter. Hon knäppte upp bensindunken, och tände en av tändstickorna. Det var en vacker eld.

Tack, Molly, för att vi får läsa dina 100 väl valda ord!