12 april

Strukturen i programmet gör det möjligt att skapa forum som blir bärande, det tycker jag är coolt.

Nu har det blivit dags att presentera vår kollega Anna Riddez, som jobbar på Öppenvårdsenheten i Stockholm. Anna berättade för oss varför hon tycker det är så viktigt att få vara ungdomens röst under behandlingsprogrammet och på vilka sätt strukturen i Funka + Behandlingsfamilj blir en viktig framgångsfaktor för henne som ungdomsbehandlare.

Vem är du?

Jag heter Anna Riddez och har jobbat på Magelungen sedan 2007. Sedan 2013 har jag jobbat inom öppenvården med Funka + Behandlingsfamilj.

Vad jobbar du med?

Jag har mestadels jobbat som ungdomsbehandlare i Funka + Behandlingsfamilj. Ungdomsbehandlarrollen går ut på att lotsa ungdomen genom programmet med fokus på ungdomens egna mål. Det är viktigt att gå vid ungdomens sida och skapa trygghet, att göra behandlingsprogrammet mer begripligt och att hjälpa ungdomen att reflektera kring sin situation. Det är också otroligt viktigt att vara ungdomens röst, då den ofta tappas bort. Rollen innebär även att, tillsammans med ungdomen, jobba mot specifika mål som att hantera ilska eller ångestproblematik. Att ungdomen känner sig trygg med mig möjliggör att vi kan jobba med det som är svårt.

Vad är roligast i jobbet?

Jag arbetade tidigare på vår heldagsverksamhet, där man hade mycket tid varje dag med ungdomen. I början kände jag mig skeptisk till att man skulle få samma chans till relation och allians när man träffade ungdomen en begränsad tid i ett behandlingssamtal. Men strukturen i behandlingsprogrammet gör det möjligt att skapa forum som blir bärande, det tycker jag är coolt.

Behandlingsledarens roll frigör mig som ungdomsbehandlare från att stå för beslut inför ungdomen, vilket gör att jag kan ha allt mitt fokus på att förstå, lära känna och icke värderande vägleda. Man slipper en hel del friktion och kan fokusera på relationen och att nå målen. Det frigörs mycket utrymme till att resonera kring olika strategier, att aktivt och nyfiket lyssna och vägleda. Det blir en mer jämlik relation där man gör jobbet ihop med ungdomen.

Vad är utmanande i jobbet?

Det kan vara när ungdomens svårigheter visar sig vara omfattande eller att andra starka dragningskrafter finns, som gör att vi inte får med oss ungdomen riktigt i behandlingsprogrammet. Då fungerar inte mina vanliga strategier att skapa kontakt och få en relation till ungdomen, vilket blir utmanande för mig som behandlare.

Har du något tips?

Tänk att “en ska inte göra allt utan alla ska göra något”, ni är inte själva utan det finns många runt omkring. Se teamet och programmet som en stor tillgång och använd er av teamet i dess uppbyggnad och struktur. Då kommer ni ganska snabbt få erfara det fiffiga med det och se behandlingsprogrammet ha sin verkan.

 

Tack Anna för att du ville berätta för oss om det viktiga arbetet du gör tillsammans med våra ungdomar.

På återhörande!
/Karoline och Camilla