Replik – om Resursskolor

Alessandra Wallman barn och utbildningschef i Solna kommun går i en intervju i TV 4 nyheterna 12/12 ut med att resursskolornas affärsmodell är att de måste ha tilläggsbelopp för sina elever och att detta är orimligt.

Det finns inget egenvärde i att ha resursskolor, men som det ser ut på våra skolor idag så behövs det alternativ för dessa elever. Något som även statsministern konstaterade i sin regeringsförklaring, där han talade om att resursskolorna behöver utvecklas. Att bedriva resursskolor kommer att kosta mer än ordinarie skolor oavsett om de bedrivs i kommunal eller privat regi eftersom dessa elever är mer resurskrävande utifrån att de för att lyckas behöver mer stöd och ett mindre sammanhang. Alternativet är att överge de här eleverna vilket i sin förlängning kommer att kosta samhället mångdubbelt mer än de extra bidrag som resursskolorna behöver. För att inte tala om det mänskliga lidande som både elever och föräldrar blir drabbade av.

Alessandra Wallman verkar inte ha förstått hur en resursskola fungerar och vilka elever som går på en sådan skola. Det handlar om elever som har en skolbakgrund med ständiga misslyckanden utifrån att de skolor där eleven tidigare gått inte har haft möjligheten eller förmågan att möta elevens problematik. Elever som har valt att inte gå till skolan längre eftersom de inte känt någon mening med det, elever som inte blivit bemötta utifrån de diagnoser de har, elever som i sin frustration skapat oro på sina skolor osv. Detta har i sin tur inneburit enorma påfrestningar för dessa elevers familjer, där det inte varit ovanligt att föräldrar b.la.  inte orkat med sitt arbete längre utan blivit sjukskrivna.

Att det överhuvudtaget finns resursskolor beror på att det ”ordinarie” skolsystemet misslyckas med de här eleverna och allt tyder på att det blir fler och fler elever som hamnar i den här gruppen. Om de skolor som Alessandra Wallman är chef för klarade av sitt uppdrag så skulle hon inte behöva oroa sig för att det finns resursskolor som begär en högre ersättning för att kunna hjälpa de här eleverna till en värdig skolgång igen.

Att vi, på Magelungens skolor, bedriver resursskolor beror enbart på att vi har ett ”brinn” för de här eleverna och deras vårdnadshavare. Att vi ser att de här eleverna inte får vad de behöver inom det ordinarie skolväsendet. För oss ligger tillfredställelsen i att se hur de här eleverna återerövrar sitt självförtroende och skolgång som de blivit berövade. Att då bli bemötta med att vi har en ”affärsmodell” som på något vis skulle handla om att vi skulle ha som mål att berika oss, känns oerhört orättvist.

Systemet med tilläggsbelopp fungerar idag på det viset att resursskolorna är tvungna att först ta emot eleverna och sedan söka extra pengar för dessa elever. Resursskolorna vet alltså inte om de kommer att få något extra belopp för de elever som de tar in samtidigt som de måste ha en organisation med extra resurser för att kunna hjälpa de här eleverna. Resursskolorna är också mycket små skolor, vilket är en del av konceptet för att eleverna skall kunna klara skolan. Detta gör att skolorna inte har några möjligheter att omfördela resurser och är mycket känsliga för avslag av tilläggsbelopp. Det behövs inte många avslag för att skolorna skall få det kämpigt ekonomiskt. Det är alltså ett stort risktagande att bedriva resursskolor idag, en risk som inte kommunerna behöver ta.

Vi på Magelungen har länge argumenterat för att det skulle vara en bättre modell om kommunerna avgjorde vilka elever i deras skolor som har omfattande behov av särskilt stöd och sedan hänvisade elever och vårdnadshavare att söka till en resursskola. Då skulle ersättningsfrågan inte vara något problem och kommunerna skulle inte behöva vara oroliga för att det går elever som inte har de här behoven på resursskolorna. Av någon outgrundlig anledning så har inte kommunerna nappat på denna idé. Det skulle inte heller vara något ”problem” att eleven inte längre har dessa behov, som Alessandra Wallman uttrycker. En elev som inte har omfattande behov av särskilt stöd skall ju inte gå på en resursskola. Men vi får ju inte glömma att i stort sett alla elever som blir aktuella för resursskola har, på grund av de ordinarie skolornas misslyckande, tappat många års skolgång och att detta tar man inte igen på en termin eller ens på ett år.

Låt oss se resursskolor som den resurs de är, med sin erfarenhet och kompetens och sätta oss ned och diskutera hur vi skall få till ett fungerande system som både säkrar resursskolornas existens, så länge de behövs och kommunernas behov av kontroll.

Stefan Berg

Skolchef Magelungen

070 775 34 42
stefan.berg@magelungen.com