Liam var hemmasittare i fyra år – i höst börjar han gymnasiet

https://www.dn.se/sthlm/liam-var-hemmasittare-i-fyra-ar-i-host-borjar-han-gymnasiet/ 

av Jessica Ritzén

Liam Pokorny har inte varit på skolavslutning på sju år. Efter nära fyra år som hemmasittare gick han i somras ut grundskolan med betyg i alla ämnen.
– Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma, jag trodde inte att jag kunde klara att gå ut nian, säger Liam Pokorny, 16 år.

En glad och stolt mamma som nervöst trampar utanför skolentrén på Södermalm i väntan på sin son. För första gången sedan lågstadiet är 16-åriga Liam Pokorny med på en skolavslutning. Mot alla odds går han denna dag i början av juni ut nian med betyg i alla ämnen.

– I min värld är Liam värd en bragdmedalj, det har ju inte varit en smärtfri resa. Jag känner många föräldrar som säger att det här är den värsta dagen, för alla barn som inte går i skolan, säger Wendy Pokorny.

När Liam kommer ut på skolgården får han en kram och en fotbollströja i present.

– Det känns sjukt kul. Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma. Nu när den är här känns det overkligt. Det kändes inte som att jag kunde gå ut och klara nian. Det var helt omöjligt. Resan hit har ju varit så upp och ned, säger Liam Pokorny.

När DN träffade Liam Pokorny för två år sedan inför skolavslutningen i sjuan satt han hemma i sitt rum på Värmdö efter ännu en missad termin. Ända sedan mellanstadiet har han haft en stökig och sporadisk skolgång. Han var den bråkiga killen i klassen som ständigt hamnade i konflikt med både lärare och elever. Tillbringade lika mycket tid utkastad i korridorer som inne i klassrummet. Till slut orkade han inte ens gå dit.

– Jag hade panikångest i ett år. Mådde skit. Problemet har varit att jag alltid har klarat kunskapskraven. Då tycker skolan inte att det är något problem. Men jag har ju inte mått så bra. När jag väl var i skolan gjorde jag det jag skulle snabbt. Om jag sedan var hemma en vecka så brydde de sig inte så mycket, säger han.

Först i sjuan fick Liam diagnosen adhd men vid det laget hade han missat nästan fyra skolår.

– Det är så mycket som förstörs bara för att man inte kan få hjälp i skolan. Skolan är den centrala punkten, men det sprider ut sig över så mycket annat. Det är ju inte bara skolan man missar, man missar ju hela livet, säger Liam Pokorny.

Wendy Pokorny vittnar om hur svår den ohållbara skolsituationen varit för hela familjen. Hon är besviken på skolornas och kommunernas handfallenhet inför problemen.

– Det har varit krig varje morgon i flera år bara för att få iväg Liam till skolan. Men när jag inte orkade mer och han mådde för dåligt för att ens gå dit – då blev det totalt tyst. Ingen hörde av sig. Inte skolan, inte socialen, inte kommunen. Ingen, på tre månader. Han kunde ha gått under jorden, säger Wendy Pokorny.

Vändningen kom när Liam i åttan efter intensiv kamp av mamman fick plats på en resursskola. Ett hemmasittarteam hjälpte till med skolskjuts två dagar i veckan, övriga dagar har mamman kört sonen från Värmdö till Magelungens resursskola på Södermalm.

Den första tiden handlade bara om att gå till skolan för att äta lunch. Efter några veckor lade man in en lektion i samband med lunchen. När även det kändes stabilt fortsatte man att bygga på med fler lektioner. I nian hade Liam ett fullt skolschema varje vecka.

– Det var ingen press på att jag var tvungen att göra massa grejer i början, bara att jag skulle vara här. Jag fick vänja mig bara att gå till skolan, det var en helt ny grej, säger Liam.

Vad är det som gör att du klarar att gå hit men inte till den vanliga skolan?

– Här är det helt annorlunda. Om det är kämpigt och börjar ta emot, då märker lärarna direkt att det hackar. Då kan man komma överens om att ta en vilodag och göra ett nytt försök i morgon, i stället för att gå dit, krascha och sedan behöva vara hemma en vecka. Det gör man inte på en vanlig skola. Där ser inte lärarna vad man gör eller hur man mår. Inget anpassades för mig i den vanliga skolan och det fanns ingen långsiktig plan för att få det att fungera.

Den avgörande skillnaden på resursskolan menar han är att det finns tydliga mål och en åtgärdsplan.

– Nu har jag satt upp olika mål och tagit dem i etapper. Jag är sjukt stolt och nöjd med mina betyg. Jag hade C i snitt och A och B i idrott och engelska. Det känns ruggigt skönt. Det kändes inte som att det fanns något annat än att få alla betyg, säger Liam Pokorny.

Hans mentor bekräftar att Liam gjort en otrolig upphämtning under sina två år på skolan.

– Vi jobbar med lågaffektivt bemötande och har tydligt uppsatta mål för varje elev med åtgärdsprogram som vi följer hela året. I nian kunde vi lägga ett helt schema och titta på alla ämnen för Liam. Liam har gjort en otrolig resa, säger Carl Lidberg, lärare på Magelungen Södermalm.

Resursskolan har i dag omkring 40 elever men till hösten kommer inga Värmdöelever som Liam att finnas på klasslistorna.

– Värmdö, Solna, Stockholm och Huddinge är några kommuner som inte ger tilläggsbelopp till oss. Det är synd för det är jättemånga som söker resursskola och vi har kö i dag. Inte för att vi inte får pengar utan för att vi ser att det är många elever som har behov av extraordinära insatser, men kommunerna anser inte att de har det, säger Carl Lidberg.

Resursskolornas strid för högre ersättning har pågått i flera år efter att kommun efter kommun har minskat tilläggsbeloppen som ges till elever med extraordinärt stödbehov. Förra året slog Högsta förvaltningsrätten fast att det inte är kommunens budget utan elevens individuella behov som ska avgöra beloppet. Friskolornas riksförbund välkomnade domen, men den blev en pyrrhusseger. Domarna har tvärtom skärpt kraven och kommunerna avslår allt fler ansökningar.

– Vi och andra kommuner har gjort andra tolkningar efter denna praxis. Det är tydligt enligt skollagen att alla insatser man söker för inte ska bekostas av tilläggsbeloppet, utan av skolpengen. Till exempel ska särskilda läromedel rymmas inom grundbeloppet, säger Peter Bergström, utbildningschef på Värmdö kommun.

Värmdö kommun försöker möta det ökade behovet av särskilt stöd med mindre undervisningsgrupper på skolorna. Man har även vissa kommungemensamma undervisningsgrupper, men de kräver diagnos.

– Det är en komplex och svår fråga. Det finns absolut elever som inte klarar en ordinär skola, det vet vi, men också andra som klarar det med extraordinärt stöd. Man kan ju skapa mindre sammanhang och grupper även i större skolor, det har vi gjort på Brunns skola här i Värmdö exempelvis, säger Peter Bergström.

En av punkterna i januariavtalet var att stärka resursskolorna och även om avtalet nu hänger i luften har Skolverket fått i uppgift att se över tilläggsbeloppen och presentera ett förslag i slutet av sommaren.

– Om man sätter elevens behov i fokus så är det ju inte tillfredsställande hur det har blivit. Eleven kan ju komma i kläm. Och det vill vi ju absolut inte. Stockholm har infört strukturbidrag för att försöka få ordning på det här. Vi har diskuterat det här på förvaltningen men det finns inget skarpt förslag, säger Peter Bergström.

I Stockholms stad har antalet elever som får tilläggsbelopp och ersättningen minskat kraftigt det senaste året. 2019 beviljades 797 elever tilläggsbelopp och förra året bara 483 elever. Vid årsskiftet införde staden ett strukturbidrag för att kompensera bortfallet och täcka mer av resursskolornas högre kostnader på grund av mer personal och färre elever.

Men de föreslagna 36 000 kronorna per elev fick dock snabbt höjas till 80 000 efter massiva protester från resursskolorna som hotade med nedläggning. Enligt resursskolorna går ekvationen inte ihop ändå utan tilläggsbelopp. Stockholms stad har i vår JO-anmälts för sin hantering av resursskolor och föräldrar och lärare har startat kampanjen Nallekampen och placerat ut gosedjur utanför utbildningsförvaltningen i protest mot nedskärningarna.

Den 16 juni beslutade utbildningsnämnden att strukturbidraget på 80 000 kronor ska betalas ut retroaktivt från årsskiftet. I höst ska även kriterierna för tilläggsbeloppen förändras och tydligare sättas efter elevens individuella behov och skolans direkta kostnader för extraordinärt stöd. Staden ska också tydligare motivera varför elever får eller inte får stöd.

Stockholms skolborgarråd tror inte att fler elever kommer att få tilläggsbelopp i höst, däremot att vissa kommer att få mer och andra mindre än tidigare.

– Vi vill ju att tilläggsbeloppen ska betalas ut till de elever som behöver detta, men lagen kräver att man visar vilka kostnader extraresurserna innebär. Det är väldigt höga krav, säger Isabel Smedberg- Palmqvist (L).

Stockholms stad har nu gjort en hemställan till regeringen om att det är akut och nödvändigt att resursskolorna blir en helt egen skolform för att kommunerna ska kunna ersätta dem utan att bryta mot likvärdighetsprincipen.

– Jag ligger på som tusan att regeringen måste ta tag i problemet. Men det ligger i januariavtalet så det är oklart vad som händer. Vår förhoppning är att man tar fram särskild lagstiftning för resursskolorna, det skulle underlätta något oerhört för finansieringen, säger Isabel Smedberg- Palmqvist.

Förra året fick cirka 200 elever med särskilda behov i Stockholm undervisning i mindre kommunövergripande grupper. I höst startas även resursgrupper i varje stadsdel med cirka tio elever i varje grupp för att klara den ökande efterfrågan på särskilt stöd.

– Allt ska vara fullt utbyggt 2023. Det finns ingen risk att de konkurrerar ut de fristående resursskolorna, eftersom de här elevgrupperna tyvärr ökar, säger Isabelle Smedberg- Palmqvist.

Liam Pokorny skiner i kapp med solen på skolavslutningen och säger halvt på skämt och halvt på allvar att han gärna blir en Greta för resursskolorna. Skolstrejkat har han ju i princip gjort under stor del av sin skoltid.

Han menar att många hemmasittare skulle klara skolan om de bara hamnar rätt som han gjort på Magelungens resursskola.

– Tar man bort resursskolorna är det kört för så otroligt många. Hade inte jag gått här så hade det aldrig gått. Jag hade aldrig kommit någonvart. Så är det bara, säger Liam.

I höst börjar han på gymnasiet, det treåriga programmet Fritid och hälsa i en skola på Kungsholmen.

– Det känns som ett nytt kapitel, något roligt och stort. Magelungen har ett gymnasium också, så om det absolut inte funkar får man väl byta. Men jag vill testa att gå i en vanlig skola och se hur det fungerar.

När vi träffades för två år sedan vill du bli fotbollsproffs eller rörmokare som pappa?

– Ja, jag har ändrat bana lite. Jag vill bli PT, personlig tränare. Jag har blivit helt hookad på gymmet och tränar sex dagar i veckan. Jag vill lära mig mer om kroppen, anatomi och träning på gymnasiet Sedan ska jag plugga vidare på Lillsveds folkhögskola, där man kan läsa till hälsocoach och bli PT.

Är skolan rolig nu?

– Nej, inte rolig. Men den är roligare. Nu är det studentdagen som är mitt mål, säger Liam Pokorny.

Läs mer:

Liam Pokorny, 13 år: Jag har missat fyra år av skolan

Johanna, 13, blev hemmasittare när kommunen avslog bidrag

Solna drar in skolskjuts för barn med neuropsykiatriska funktionshinder