Lagstadga resursskolan som den sista skolformen

2020-10-02 Skolvärlden.se

Debatt ”Den här målgruppen är inte osynlig för att den inte finns. Utan för att begreppet omfattande behov är tvetydigt. Lösningen måste därför vara en lagändring, där målgruppen definieras och resursskolorna blir en lagstadgad skolform”, skriver grundskolechefen Aiman Jihar.

I dagarna har det rapporterats att elever farit illa i en resursskola i Stockholm. Elever med neuropsykiatriska funktionshinder och elever i behov av särskilt stöd. Vi har kämpat och slitit för resursskolans existens i åratal. Men publiciteten kommer först vid ett misslyckande.

Ska vi på riktigt prata om dessa elever måste vi förstå dessa elevers situation. Vi ska ha klart för oss att elever som går på resursskolor farit illa innan de börjar på resursskolor. Vi pratar om elever med flera års skolmisslyckande.

Kritiken mot den enskilda resursskolan är allvarlig och måste givetvis utredas. Men det vore en missad möjlighet att fastna vid en enskild verksamhet. Vi är många som har krigat hårt för att dessa elever ska lyckas i skolan och i livet – föräldrar, intresseorganisationer, skolor, politiker, tjänstemän, skolledare, pedagoger och elevhälsopersonal.

Den vanliga grundskolan har inte lyckats med att inkludera alla elever. Det har lett till ett utanförskap. De här eleverna blir osynliga och faller mellan stolarna, eller rättare sagt, mellan skolbänkarna. I Sverige har vi ett antal lagstadgade skolformer, men allmänheten känner oftast endast till grundskolan och gymnasiet. Några av de ovanligare skolformerna är särskolan och specialskolan.

• Särskolorna är för elever med nedsatt begåvning.
• Specialskolorna är skolor anpassade för hörsel- och synskadade.

Dessa skolor måste begränsa mottagandet till specifika målgrupper. Det vill säga om du har välfungerande syn får du inte gå i en skola för synskadade. Har du fungerande hörsel får du inte gå i en skola för hörselskadade. Och om du inte är särskolemässig får du inte gå på en särskola. Dessa skolformer anses därför inte vara exkluderande. Tvärtom.

Besynnerligt nog har vi en behovsgrupp utan en lagstadgad skolform. Behovsgruppen är uttalad i skollagen och kallas för elever med omfattande behov av särskilt stöd. Förenklat är resursskolan ett litet skolsammanhang med extraordinärt stöd genom hela skoldagen. Då resursskolan inte är en skolform är det mer av en profil som växt fram för att möta det skriande behovet av fungerande verksamheter för behovsgruppen i fråga. Resursskolorna är inkluderande kuggar i skolsystemet och möjliggör en värdig skolgång för elever med omfattande behov av särskilt stöd.

De flesta resursskolorna har långa köer och blir dagligen kontaktade av desperata föräldrar. Ofta är dessa verksamheter det sista hoppet för en behovsgrupp som allt för ofta blir osynlig. För att finansiera elevstödet erhåller resursskolorna ett så kallat tilläggsbelopp från kommunerna.

Lagen säger att en skola kan erhålla tilläggsbelopp för “elever med omfattande behov av särskilt stöd”. Dock vet vi inte riktigt vad som omfattas av begreppet omfattande. Denna oklarhet medför en stor diskrepans mellan kommuner vad det gäller riktlinjer, hantering och tolkning.

Den här målgruppen är inte osynlig för att den inte finns. Utan för att begreppet omfattande behov är tvetydigt. Lösningen måste därför vara en lagändring, där målgruppen definieras och resursskolorna blir en lagstadgad skolform. Vi måste lämna den rådande otydligheten.

För att inte tala om alla rättstvister mellan skolor och kommuner gällande hantering av tilläggsbelopp. Den arbetstid som kommuner, skolor, jurister, tjänstemän och politiker har lagt ner i denna fråga har kostat samhället otroligt mycket pengar. Tänk om den investeringen istället hade gått till målgruppen.

Aiman Jihar, grundskolechef på Magelungen Utveckling