Hemmasittarprogrammet hör inte till Magelungens skolor, utan är en behandlingsinsats som kan tillämpas på vilken skola som helst.

− Hur vi närmar oss eleven kan aldrig vara generellt. Stödet måste utgå från varje individ, berättar Ia Sundberg Lax, chef för Magelungen Hemmasittare.

Ändå är struktur och tematik tydlig. Extrem fingertoppskänsla gäller när relation och allians ska byggas med eleven, som ofta har någon form av NPF, neuropsykiatriskt funktionshinder, som autism eller ADD ─ eller båda.

− Den individuella, empatiska kompassen finkalibreras med modellen. Vi lotsar varligt eleven tillbaka in i skolan.

Ia fortsätter:

− Vi kartlägger situationen, mejslar fram stödet och anpassningarna. Ungdomarna säger att den första tiden, kartläggningsfasen, är betydelsefull. Då närmar vi oss dem, genuint nyfiket och intresserat, utan att döma och utan att snabbt presentera åtgärder.

Ungdomarna har oftast en låg tilltro till förändring, till att de ska klara det. De har misslyckats, bytt skola, känt sig utanför och tappat tron på vuxenvärlden. De är tilltufsade efter många år av problematik – skolfrånvaron leder till psykisk ohälsa, ångest och stress.

− Vi behöver inte lägga så mycket tid på att förklara för de här eleverna varför de bör gå till skolan. De vet att de har skolplikt, de vill gå till skolan och är extremt stressade över att de inte förmår att komma iväg. Det bidrar till att de mår så himla dåligt.

Hemmasittarproblematiken påverkar tydligt hela familjen. Därför är stödet till och kontakten med vårdnadshavarna ett viktigt inslag.

− Ett par föräldrar berättade att deras dotter gillade hundar. Med den vetskapen maximerade vi möjligheterna till lyckade besök, vi kunde prata både hund och skola. Så kunde vi nå henne.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor slog nyligen larm i en regeringsrapport: “Samhällets aktörer måste bli bättre på att samverka kring unga som sitter hemma och som varken jobbar eller pluggar”.

Idag finns 150 000 unga som varken arbetar eller studerar. Myndigheten föreslår att socialtjänsten och skolan ska samarbeta i team för att fånga upp unga som riskerar att hoppa av skolan. Insikten sprider sig.

Ia gläder sig åt att Magelungens modell efterfrågas – och replikeras. Många stadsdelar bygger upp team som arbetar ungefär som dem. Men det finns stadsdelar och kommuner som inte hör av sig, som i hög grad skulle behöva arbeta med modellen: de så kallade utanförskapsområdena.

Ia vet inte varför de inte tar kontakt. Men en sak vet hon säkert: hon älskar att arbeta för ökad kunskap kring hur det går att arbeta framgångsrikt med ungdomar som har problematisk skolfrånvaro. Ett arbete som minskar lidandet.

Vilka råd har du till föräldrar med hemmasittare?

− Sök hjälp. Ta kontakt med skolan och elevhälsan. Många föräldrar beskriver det som skamfyllt. De har fått höra de enkla råden till leda: “ryck sladden från datorn”, “sätt ner foten”. De är knäckta av alla misslyckanden och bråk. Men det finns hjälp att få.

Text: Christian Wigardt
Foto: Anette Wigardt