Ändra lagen – barnets bästa ska väga tyngst

Debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet 2020-03-11

Det är hög tid att säkerställa att samhället alltid primärt står på de familjehemsplacerade barnens sida. Och det brådskar, skriver företrädare för flera organisationer.

Ett av de viktigaste uppdragen i samhället är uppdraget att skydda våra barn. Med utgångspunkt från ett hem med en eller två vårdnadshavare, finns också hela samhället med i detta skyddsnät. Allt från BVC till förskola, skola och olika fritidsaktiviteter spelar en stor och viktig roll som komplement till barnets hemmiljö. Det är få saker som berör så många av oss, som när barn far illa.

Det finns dock, varje år, många barn som trots förebyggande insatser bedöms inte kunna bo kvar hos sin eller sina föräldrar under längre eller kortare tid. Samhällets yttersta insats är då att fatta beslut om att omhänderta barnet och hitta en ny familj och ett nytt hem, ett familjehem.

Vi som skriver denna artikel finns inom paraplyorganisationen Forum för familjevård och har tillsammans mängder av års erfarenhet av att ta hand om utsatta barn. Flera av oss har också familjehem och jourhem. Tillsammans representerar vi organisationer som varje år, genom sina medlemmar, tar emot hundratals utsatta barn som socialtjänsten behöver placera.

Vår erfarenhet är att de allra flesta människor ser det som självklart att samhället alltid utgår ifrån vad som är barnets bästa. Detta gäller inte minst när man måste flytta ett barn från sina föräldrar. Från rikspolitiker och kommunpolitiker lyfter man gärna fram barnperspektivet som självklarhet och om detta råder det i det närmaste total samsyn över partigränserna.

Men i praktiken kan det se annorlunda ut. Verkligheten stämmer inte alltid överens med den retorik som finns kring barnets bästa i centrum. Vi har många exempel från olika familjehemsföräldrar där man kunnat konstatera att barnets bästa fått stå tillbaka till förmån för föräldrars rätt till sina barn.

I ett radioprogram för några år sedan hörde vi uttrycket: ”Ett barn har alltid rätt till sina föräldrar, men föräldrar har inte alltid rätt till sina barn”. Vi tycker detta uttryck mycket väl fångar det som är vår uppfattning.

De senaste veckorna har vi genom media tagit del av en stor tragedi där kammarrätten gjorde en annan bedömning än socialtjänsten om hur lämpligt det var att låta barnets biologiska föräldrar få tillbaka omsorgen om barnet från det familjehem där barnet var placerat. Socialtjänstens uppfattning var mycket tydlig, det var i familjehemmet barnet skulle få det bäst, utifrån barnets behov. Kammarrättens bedömning innebar dock att barnet flyttades till sina biologiska föräldrar. Resultatet blev en tragedi för alla inblandade, då barnet inte är i livet längre.

Skyddet för barnet måste därför stärkas. Det få aldrig handla om vad som kan vara bäst för ett barns föräldrar när det gäller sitt barn. Det måste alltid och enbart handla om vad som är bäst för barnet.

Att skilja ett barn från sina föräldrar är ett av de svåraste och mest omtumlande beslut som fattas inom myndighets-Sverige. Vi har respekt för att det är en av de mest komplexa bedömningar som ska göras. Mellan barn och föräldrar med omsorgsbrister, finns ofta både kärlek, längtan och lojalitet. Rättsvårdande myndigheter, socialtjänst och familjehemsföräldrar ska klara av att navigera i den hetluften med barnens bästa för ögonen.

Vår övertygelse är dock att det, baserat på våra erfarenheter, finns ett brådskande behov av se över lagstiftningen och säkerställa att barnets bästa alltid ska ha en solklar fördel i jämförelse med föräldrars behov av sitt eller sina barn.

Men vi vill också säkerställa att landets jour- och familjehem får det stöd och den support de behöver för att fullfölja detta viktiga uppdrag. I dag är skillnaderna mellan olika kommuners möjlighet till stöd åt familjehemsföräldrar mycket varierande över landet, vilket också riskerar att ytterst drabba det placerade barnet.

Vi menar att det nu skyndsamt behövs åtgärder från regering och riksdag som både tydliggör och uppvärderar familjehemsvården. En professionalisering av dessa uppdrag med särskilt fokus på uppföljning och på fortbildning.

Och själva utgångspunkten för dessa åtgärder om familje- och jourhem måste vara att stärka barnets position och utgå från barnets bästa. Det placerade barnet måste få känna sig tryggt i sin nya vardag. I dagsläget är det inte så. Tvärtom duggar det tätt av exempel där biologiska föräldrars behov av sitt barn bedöms vara större än barnets behov av trygghet. Många är exemplen på barn som levt i limbo under många år då man inte vet om man ska få stanna kvar i familjehemmet eller inte.

En utredning måste därför se över hur samhället alltid primärt står på barnets sida, när ett barn behöver placeras utanför det egna hemmet. Det ska aldrig vara något tvivel om att barnets bästa ska vara det centrala vid myndighetsutövning från en socialnämnd samt i våra domstolar.

En sådan utredning behöver ta ett helhetsgrepp där familjehemsvården får de bästa förutsättningar att fungera på det sätt som behövs i vår tid. Det tror vi även skapar förutsättningar för att ännu fler familjer ska öppna upp sina hem för utsatta barn, vilket det är ett skriande behov utav. Och ytterst att det barn som behöver ett nytt hem och en ny familj, alltid ska känna att samhället står på barnets sida. Och det är åtgärder som inte kan vänta. Detta arbete måste påbörjas nu. Sveriges jour- och familjehem måste få bättre stöd. De familjehemsplacerade barnen måste få bättre skydd.

Thomas Ardenfors
ordförande i paraplyorganisationen ”Forum för familjevård” samt familjehemspappa i drygt 26 år
Christina Jansén
FR – Familjehemmens riksförbund
Anneli Abrahamsson
Faco – Familjehemmens centralorganisation
Olle Hammarberg
RSMH – Riksförbundet för social och mental hälsa
Marit Arnbom
AFO – Organisationen för vuxna adopterade och fosterbarn
Suzanne Juhlin
RFF – Riksförbundet för förstärkt familjevård
Lena Morin
Nxtme – Jobbar med personer som utsatts för incest, sexuella övergrepp i barndomen