Här tar nästan alla examen – med rätt stöd

Nacka Värmdö Posten 2021-05-19 / Hanna Bäckman

Alla passar inte in i ett klassrum med 30 andra elever. Alla fixar inte ljud- och synintryck och långa sittningar med läroböcker. Men de kan klara sin gymnasieexamen ändå. Det är en av grundtankarna bakom Magelungen gymnasium Danvikstull.

– Vi är ett bevis på att de flesta elever kan klara gymnasiet, med mycket stöd och hjälp, säger rektorn Helene Degerfelt.

DANVIKEN. Stressbollar, aktivitetskort, öronproppar och bildstöd. På en hylla utanför ett av klassrummen på gymnasiet Magelungen Danvikstull finns en lång rad hjälpmedel samlade. Rektorn Helene Degerfelt kallar den ”koncentrationshyllan” och berättar vidare om innehållet:

– Här finns tyngdkragar, som är bra för dem med spring i benen, och sittdynor med mjuka piggar, som många tycker är bra att sitta på.

Sedan berättar hon att hon fick slåss för att skolan skulle få det ljuddämpande golv som vi går på, varefter hon visar de små klassrummen, där enstaka elever sitter och pluggar. Just småskaligheten är central på skolan — undervisningsgrupperna är små och lärartätheten hög.

– Många elever kommer från bra skolor, men det har inte passat dem, för att skolorna varit för stora. De kan ha olika diagnoser, men gemensamt för dem är att det har strulat på något sätt för dem i skolan tidigare, säger Helene Degerfelt och tillägger:

– Våra elever är ofta kloka, gångbara och verbala. Men många av dem har varit hemmasittare. Det är ett sånt resursslöseri!

Det var på hennes initiativ som skolan startades, och 2015 togs de första eleverna emot. Sedan dess har utvecklingen gått åt rätt håll. Betygssnittet är visserligen lägre här än på de flesta andra gymnasieskolorna i Nacka — men mer än 85 procent av avgångseleverna har de senaste åren tagit gymnasieexamen. 2019 var andelen 100 procent.

– När man ger eleverna det stöd de behöver, då klarar de målen, säger Helene Degerfelt.

Här får eleverna lugn, ro och individanpassat stöd. Det märks rent konkret i lokalerna i Danvikscenter; förutom ”koncentrationshyllan” och ljuddämpande golv och tak, finns här bland annat en lärstudio — ett avskalat rum där eleverna ska kunna hålla fullt fokus på studierna — och två små matsalsrum, där eleverna även får äta frukost. Och det märks också på hur skoldagarna är utformade.

– Vi har tydliga scheman, bildstöd och struktur i klassrummet, där eleverna får tydliga instruktioner. Skoldagen börjar samma tid varje dag och lektionerna är lika långa.

Med tanke på det stora behovet av struktur var Helene Degerfelt orolig över hur distansundervisningen under pandemin skulle fungera för eleverna, men det har gått över förväntan bra.

– Vi jobbade redan tidigare mycket digitalt, så det har inte varit en så stor grej för eleverna, säger hon. Lärandet har fungerat. Däremot har det psykiska måendet inte varit på topp varje dag.

För att det speciella upplägget ska fungera, behövs många kompetenta lärare, konstaterar Helene Degerfelt. Skolan har även mer elevhälsopersonal och specialpedagoger är andra skolor. Allt detta finansieras genom skolpeng och tilläggsbelopp, som skolan söker från  elevernas hemkommuner.

– Det är en ständig oro över och kamp för tilläggsbeloppen, men hittills har det gått och vi har ett bra samarbete med både Nacka och Värmdö kommun.

Hittills har tre elevkullar hunnit ta studenten från skolan, och Helene Degerfelt säger att det är jättespännande att följa deras utveckling.

– Det händer så mycket i deras liv under åren här. Man får hit dem som barn, och de lämnar oss som män och kvinnor. Nästan alla klarar sin examen. Vi är ett bevis på att de flesta elever kan göra det, med mycket stöd och hjälp.

Eleverna: Så blev vi hjälpta på skolan

Isabella Klingenberg, 16 år, bor i Ösbyområdet i Gustavsberg, går i ettan och läser barn- och fritidsprogrammet:

”Jag gick på Ösbyskolan, och där försökte de göra anpassningar för mig, men det funkade ändå inte. På högstadiet var jag hemma från skolan i ett helt år. I åttan bytte jag skola till en i Hammarby sjöstad. Där var det mindre klasser och mycket mindre stress, och mina skolresultat höjdes mycket. Så jag hade vant mig vid mindre klasser redan innan jag började här. Här på Magelungen är det fokus på individen istället för gruppen, man får mer hjälp här än på en vanlig skola. Personalen bryr sig verkligen.”

Moa Anglebjer, 20 år, bor på Södermalm, går i trean och läser barn- och fritidsprogrammet:

”Jag har gått på två vanliga, stora skolor, och på en resursskola tidigare. På de vanliga skolorna hade jag det jättesvårt. Det kunde vara en lärare och 30 personer i klassen, och det var tufft för mig att sitta i ett klassrum med alla elever som inte hade samma svårigheter som jag. De kunde inte relatera till mig, och kunde säga ’Hur svårt kan det vara att läsa en bok?’. Ibland blev jag utkastad från klassrummet, det blev en krock i kommunikationen.

Här på skolan har andra elever också svårigheter, och då förstår man varandra, och sitter inte och stör varandra. Här får man också mer hjälp än på en vanlig skola. Det brukar ofta vara två lärare i varje klassrum och det är jättebra, för då hinner en av dem sitta ner och hjälpa till med uppgifter till exempel. Man känner sig alltid välkomnad här.”

Hanna Mothander, 16 år, bor i Duvnäs Utskog, går i ettan och läser barn- och fritidsprogrammet:

”Jag fick svårt att koncentrera mig på mellanstadiet, och hoppades att det skulle bli bättre när jag började sjuan och en ny klass. Men det var fortfarande svårt att orka med att vara i stor klass där det var högljutt. Jag fick ofta gå ut ur klassrummet och ha lektioner med extralärare. Jag hade inte heller så många vänner och trivdes inte i skolan. Mina föräldrar sa att vi måste hitta en annan skola, där jag kunde få det lugnare och mer hjälp med mina svårigheter.

Så jag hoppades att det skulle ändras på gymnasiet. Och så kom jag hit. Här finns det jättefå elever per klass, men många vänner. Jag känner mig trygg här och personalen märker om jag är ledsen. Det är lugnt och tyst och jag kan fokusera. Då blir jag inte så stressad.”